Harmoni!

Känns som om jag smygtittar bakom en ridå på mitt liv med ett leénde på läpparna. Kan det vara så!?Vågar jag ta ett kliv dit ut och bara vara jag? Kan det vara möjligt att det tagit 48 långa år att hitta dit. Jag håller på att lära känna en ny människa som gömt sig bakom flera fasader men dom rivs sakta men bestämt ner nu. Men lite uppfräschning kvarstår och ingen är ju perfekt så lite skavanker blir allt kvar. Besiktningsprotokollet blir nog inte helt rent men lite tollerans får det allt finnas där. Ibland undrar jag vad jag sysslat med och har inte alltid varit snäll emot mig själv men livet har sina svängningar och det måste det ha. Vore trist om livet gick längs en bana hela livet ut, och om det gjorde det undrar jag om det skulle uppskattas. Motgångar som möts på livets stig är en rikedom att ta lärdom av och efter varje motgång så blir vi starkare trots att det är svårt och tungt.

Går nu längs en stig som kanske är lite krokig men ändå mycket vacker och solstrålarna tar sig igenom trädtopparna och stundtals så blåser det men sätter mig ner och tar skydd tills det blir klart igen och reser mig upp igen och går vidare. Känner en lycka som rusar i min kropp när solstrålarna når mig och tar ett djupt andetag och andas in livet. Känner en lycka att få vara här och nu, få uppleva livet som det är. Kort och gott…..Jag älskar livet! Ja, jag älskar t.o.m mitt liv och jag känner att livet älskar mig.

Älska livet som det är.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s