Slut på lidandet

313169_151366728280383_112699568813766_286869_5853557_n

Jag var tvungen att åka tillbaka till Indien en kort tur igen. Efter att jag kommit hem gången innan var jag alldeles förvirrad och hade svårt att landa i verkligheten. Det var så otroligt starka upplevelser som jag inte kunde släppa taget om och det var plågsamt.
Under den långa tid jag var där pluggade jag till yogalärare och varje dag flera timmar, vi besökte olika Ashram och jag fick gå in i min andlighet med hull och hår, genomgå ceremonier och de gavs ett spirituellt namn till mig. Det var så mycket av det andliga och min yoga samt att jag träffade en man som krävde sin uppmärksamhet och jag fick ingen ro i själen av allt runt honom.
När jag kom hem kände jag bara att jag ville tillbaka till Indien och stanna där bland alla fantastiska människor jag mött och vara i min andlighet. Mannen jag träffade hörde av sig så gott som varje dag och förväntade sig att jag skulle hjälpa honom med både det ena och det andra samt att han ville till Sverige. Jag gick omkring i min egen värld och kunde inte ta tag i saker som jag borde. Sov länge och gick upp i vikt av min oroliga själ. Bestämde mig sen för att åka tillbaka och det var verkligen som något i mig bara måste iväg igen men jag visste inte vad det var. Åkte iallafall och jag började med tre dagar i Goa på två olika ställen. Först norra Goa i Arambola och hippiernas och drogernas paradis. Där var det bara deppigt att vara och under de två dagar där fick jag hjälpa en rysk familj p.g.a alkoholen och sen en tysk ung man som var under kris efter att ha drogat sig i flera dagar och ville nu ha hjälp. Jag bestämde mig för att åka snabbt därifrån och gav mig av till södra Goa och en fantastisk liten ort som heter Agonda beach. Det var verkligen motsatsen till Arambola. Lugna, långa stränder och härliga restauranger efter stranden och det kändes i hela atmosfären att det vilade ett lugn över denna ort. Träffade mina fina vänner där och sen gav jag mig iväg på en tågresa på 17 timmar som bar mig till Kerala och varkala. Tågresan var lång men jag höll mig vaken och njöt av att få göra denna resa tillsammans med så många Indier. Korta små samtal lite då och då blev det under resans gång.
Väl framme tog jag en Rikscha till ett litet rum på baksidan av ett bygge som Pramod valt ut. Han kom dit men jag ville inte alls stanna där så jag flyttade till ett annat rum han valde åt mig bakom restaurangen han jobbade på. Bekvämt för honom. Min andra kväll kom han otroligt onykter till mitt rum och ville ha sin Whiskeyflaska jag köpt till honom men tvekat att köpa men gjorde det ändå. Jag nekade honom den och han började rota runt i väskan efter den och fann den. Han gav sig iväg med flaskan i handen lycklig som ett barn. Då beslöt jag mig för att det här ville jag inte vara med om. Dagen efter packade jag mina väskor och han kom till mitt rum för att tala om att han skulle göra det ena och det andra men jag skulle vänta på honom i mitt rum…..nänä nu räcker det kände jag. Tog kontakt med min vän som jag hyrde rum av i en månad sist och han hade samma rum ledigt. Så jag gav mig av vilket gjorde Pramod rasande när jag inte sa något men jag ville inte ha mer med honom att göra. Jag satt och funderade och mediterade en hel del sedan och jag kände verkligen en frihet av att bara släppa taget. Jag ville heller inte träffa min yoga lärare och ha lektioner med honom och binda upp mig. Jag behövde vara för mig själv och få ihop tankar och läka lite. När jag lämnade Varkala denna gång var det med helt andra känslor och en lättnad som jag inte kan beskriva mer än att jag kände mig hel igen.
Väl hemma var det en befrielse och kände att jag lämnat en stor del av mitt lidande. Att kunna släppa taget och känna efter vad som är bra för mig och lyssna på mitt inre, det är stort för mig och något nytt. Trots att jag har mycket att ta tag i hemma med jobb och ekonomi känner jag mig så lättad och fri. Allt kommer att lösa sig och nu har jag orken och energin som ska ta mig framåt. och jag har fått hela mig själv genom att hämta hem min själ igen. Sverige är iallafall mitt hem och här har jag mitt liv och mina rötter, vart jag än är i världen blir det bara en del av mig och som jag gläds över. Indien finns kvar och jag kommer att ta mig tillbaka dit till hösten men på helt andra grunder då. Jag är också Lotta och vill vara jag och göra allt det roliga. Jag har min andlighet men den får inte äta upp mig. En fin balans i mitt liv kommer jag att sträva efter och jag vet att jag närmar mig den.

Love&Peace

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s